Från de att jag vaknade upp efter operationen började ett nytt liv, som att börja om livet på nytt, att lära sig gå, äta, klä på sig, gå på toa, duscha, borsta tänder, sätta sig i sängen, lägga sig sånna basala saker men som nollställde totalt och värdesatte saker större än förut. Jag är inte född med de men ju mer tiden går desto mer glider jag ifrån ett liv som inte är de här eller hur de nu var, man är totalt uppe i att fokusera på att helatiden bli bättre i min situation. De är som att man lever i sin egen bubbla och i den bubblan kan jag bara relatera till mig själv. För mig är detta normalt eller ska man snarare säga vardagligt.

 

Idag kan jag inte se mig själv i en normal kropp eller vad man ska kalla de och om jag skulle tänkta tänk om så kan jag inte se mig i de för att detta är så pass mycket jag och där jag hör hemma på något läskigt vis och de är lite som talesättet när man väl hittar den rätte kommer man inse att de var värt de i slutändan precis som allt de jag gått igenom, mina stag i kroppen som betyder så mycket mer än en rak kropp dem är lite som vingarna på en fågel för mig.

 

Egentligen är jag ju mitt uppe i de så jag ser mig själv som att detta är jag bara och precis som alla andra så har jag också ups and downs inte som att jag har en stämpel och sätter mig i en grupp åt sidan kanske för att jag är enormt envis och tror på mig själv tillräckligt för att vara säker på att jag kommer hitta en egen väg eller mina egna sätt så jag kommer absolut inte missa något eller sakna något för den delen.

Vaknar idag med fötterna nägolunda nere på jorden, efter en jobbignatt och en välbehövlig diskution med min sambo, sen somnade jag med han bakomryggen och kramandes, det måste vara världens tryggaste känsla just att bli kramad som bara han kan! 

 

vi pratade lite om mina oros moln, och dom flesta och viktigaste är försvunna och nu är det blå himmel och fröken är gladare än få, jag längtar bara tills ringarna är här och att fröken ska få känna känslan av att vara bara hans, just det där att vi är varandras, inget mongolid  i gumboda kan störa, fast hon vill gärna ha dit han. 

 

just nu är han på jobbet och jag ligger hemma med datan i famnen, nu väntar jag bara in posten och hoppas min beställning där på röntgenbilder är med. 

Men bästa av allt är att t kan lätta min stenklump och han kan få mig att bli knäsvag med en blick, det är inte många som kan! <3

 

 

Du betyder allt för mig, du är alla små underbara saker och allt det fantastiskt stora.

Du är trygghet och det där man ser på film.

 

Du är det bästa i vi, tillsammans har vi kommit så långt, gjort så mycket som vi aldrig trodde vi kunde göra.

 

Jag älskar att få vara stolt över dig och jag älskar hur du ser på mig när jag gjort nått bra. Jag älskar att få vara ditt stöd när du behöver det och jag älskar när du är mitt, för det finns ingen som är det lika bra som du.

 

 Genom dina ögon känner jag mig som mig själv, fri, lycklig och älskad. Jag kan vara mig själv på ett sätt som man inte kan vara på egen hand.

 

Du är min allra bästa vän och du är vacker som en dröm, du får jorden att snurra under mina fötter.

 

 

 

Jag älskar dig.

 

 

tänk att det kan gå så fort tiden med en person, jag och den älskade och underbara tommy har varit vid varandras sida i ett halv år redan, och jag älskar han mer och mer var dag, det finns inget som överträffar det jag känner för han, och den tro och tillit jag känner för han, det är helt underbart! han är min familj och jag vill ha de så, vi båda gör tabbar men det är de som gör oss till mänskliga och det bästa av allt är att han accepterar mig ovansett humör, utbrott eller glädje och lycka!